klart.se

Ljugarn


Ljugarn är en gammal hamn belägen på gränsen mellan två tredingar, Sudertredingen och medeltredingen (Gotland var sedan gammalt juridiskt indelat i tre tredingar). Det var en strategisk plats och förmodligen går dess historia tillbaka i förhistorisk tid.


På 1600-talet byggdes en kalkugn nere vid hamnen och i början av 1700-talet ännu en, "Storugn", som står kvar som ruin. Den för lanthamnarna tillåtna exporten av kalk, kalksten, trävaror och tjära blomstrade. Ytterligare uppsving fick orten, när den 1828 fick tillstånd att sälja köpmanvaror, vilket fram till början av 1800-talet bara varit Visby stad förunnat. Handeln drevs genom handelshuset Donner, som var verksamt över hela ön. Mot slutet av 1800-talet övertogs handeln av Jacob Gottfrid Claudelin i Ljugarn.


I början av vårt eget sekel utvecklades Ljugarn till en känd bad- och turistort med pensionat och ståtliga sommarvillor. Turismen på Gotland började måhände med att prinsessan Eugénie, Oskar den I:s dotter, kom till ön år 1860 för sin hälsas skull. Hon trivdes väl och lät bygga ett sommarhus strax söder om Visby. Det blev mode att besöka Gotland. Hovet drogs till ön liksom författare, musiker och konstnärer. Dessa spred kunskap om Gotland vilket främjade en begynnande turism. I början av 1900-talet var Gotland en av Sveriges mest besökta turistorter. Ljugarn blev en badort med särskild glans. Föreningen "Ljugarnbadets vänner" bildades, man byggde bastu vid stranden och societetshus. År 1930 fanns hela fem pensionat och en rad prominenta sommargotlänningar byggde sig vackra sommarhus.


Den äldsta bebyggelsen i Ljugarn ligger längs landsvägen i anslutning till hamnarna. Den s k Gula gården (Storvägen 25) är en av de äldsta gårdarna. Längs vägen finns ett tjugotal förändrade bulhus som hör till det gamla samhället. Efter Storvägen (nr 40-42) ligger den s k Claudelinska gården uppförd av köpmannan Jacob Gottfrid Claudelin med ett stort 1800-tals kalkstenshus, ståtlig port, affär, magasin och park, ett minne från handelsorten Ljugarn. Vid hamnen ligger flera magasin, som också hörde samman med lanthandeln. Här ligger Strandridargården, byggnadsminnesmärke och museum, liksom ett nyare tullhus från 1853, numera vandrarhem. Strandridaren var tulluppsyningsman. De gotländska bönderna hade skyldighet att hålla med bostad efter viss standard. Strandridargården i Ljugarn byggdes förmodligen vid mitten av 1700-talet och ger en god bild av tulluppsyningsmannens liv. Föreningen Gotlands fornvänner har dispositionsrätten över gården och den är öppen för allmänheten sommartid.


I början av 1900-talet växte den första sommarstugebebyggelsen upp längs Strandvägen. Sandarve (Strandvägen 23) byggdes år 1914 av konstnären Louis Sparre i nationalromantisk stil. Tallunden (Strandvägen 17), är en stor sommarvilla med glasveranda, byggd år 1912 i tidstypisk stil. Likartade är villorna vid Strandvägen 9 och 10. Ljugarns pensionat uppfördes på 20-talet liksom Pensionat Lövängen och Pensionat Bringsarve. Några kilometer nordost om Ljugarn, strax innan raukområdet Folhammar ligger Vitvärs gamla fiskeläge. Här har Ardreborna århundraden igenom haft sina strandbodar och båtar. Ett sandrev skyddade någorlunda det lilla fiskeläget. Numera går också två cementbryggor ut från land. På stranden finns två resta stänger för rätt inseglingsriktning mot hamnen, här är gistgardar, där näten hängdes på tork och några vinschar och fiskrökar. Fiskeläget rymmer ett tjugotal bodar från 1700-, 1800- och 1900-talen oregelbundet placerade i mindre längor. Stenbodarna är de äldsta, flera har flistak. De var liggbodar och rymde förr fyra sovlavar, varje båtlag hade sin bod. Övriga bodar av trä, skurarna, var materialbodar. Numera är de flesta skurarna rivna och ersatta med bodar och båthus i resvirke. I Vitvär fiskades lekströmming höst och vår, flundra från midsommar till september, torsk på hösten och lax från april till juni.
 
 
Text från: Vägen till kulturen på Gotland (1987).

Tillbaka